med morsan igen !

Idag ska vi besöka Märta Axman, när vi nu har kommit till Stockholm och har lite tid.

Märta var klasskamrat med mamma, de håller kontakten via email, men har inte träffats på kanske 20 år. Hon bor i Segeltorp söder om Stockholm i en fin lägenhet i ett servicehus.

Sedan blir det buss och tunnelbana och tåg med byte i Karlstad.

Här i Sverige har det blivit höst, det regnar hela vägen. Tur att vi har en bil i Charlottenberg.

Tack mamma för ännu en resa tillsammans! Och måtte vi hitta andra energikällor än kärnkraften i dagens utformning i framtiden!

 

Till sist de "fakta" jag tror att jag hittat på Internet kring strålning:

Inte för att jag är någon expert, men det har varit intressant att leta efter faktauppgifter kring radioaktivitet.

Vilken ”extrastrålning fick vi under de två dagarna i Chernobyl ?

Strålningen i Sverige är i snitt 3000 µSv per år, vilket innebär 0,34 µSv per timme året om.

Förklaringen till detta är att i det svenska medelvärdet är hälften strålning från mark, byggnads-material och medicinska undersökningar, vilket varierar kraftigt med var i Sverige man bor, hur huset är byggt och vilka medicinska undersökningar man genomför. Under vårt besök var detta inte aktuellt, det som vi mätte var Kosmisk strålning och Övrigt ovan, där Chernobyl-katastrofen inte påverkar oss i Sverige speciellt mycket (0,02).

Däremot borde samma kosmiska strålning finnas i Kiev, alltså 0,03 av de 0,12 som uppmättes. Alltså blir ”Chernobyl” här 0,09 (om man antar att markstrålningen = 0).

Men Kiev-värdet på 0,12 µSv/h var ju startvärdet, det lägsta vi hade under dagen. Det högsta var vid marknivå 42,45, fast detta minskade snabbt med varje centimeters höjd över marken. För att få denna stråldos måste man lägga sig på marken, och det fick vi absolut inte, vi gick på upptrampade vägar och hade skor med bra sula.

Det var förvånande att strålningen ca 200 meter från själva härdsmältan ”bara” var 0,82, vilket är drygt dubbelt jämfört med vår dagliga dos i Sverige.

Var instrumenten korrekta? Vi jämförde mot varandra i gruppen, och de visade hyfsat lika. Och där man berättade att det var en ”HotSpot” där ökade mätvärdet snabbt.

Visst fick vi ökad radioaktivitet vid vårt besök. Enligt researrangören motsvarar denna strålning samma värde som man får vid en flygning från Sverige till Ukraina och tillbaka.

Kan detta stämma?

Så här har jag beräknat vår dos, vilken är kraftigt överdriven:

Jämför man med en mammografi-röntgen så ger denna en dos av 400 µSv, man skulle således behöva besöka Chernobyl i 20 dagar för att motsvara en mammografi. Vi fick således en dos motsvarande 1/10 mammografi.

Vilka regler gäller för arbete i radioaktiv miljö ?

I Sverige (vid kärnkraftverk, medicinsk röntgen mm) är gränsen för strålningsdosen 100.000 µSv under fem år eller max 50.000 µSv per år under två år.

Detta motsvarar en dos av ca 140 µSv varje dag under två år. Vi fick (högt räknat) 21 µSv i två dagar.

-       Inte röra något

-       Inte sitta ner eller röra marken med knäet t.ex.

-       Inte äta mat ute

-       Inte hälla upp dricka i mugg, men dricka ur flaska med smal hals gick bra

-       Alltid ha armar och ben heltäckta, och heltäckta skor.

-       Vara beredd att kasta kläder och skor om strålning skulle upptäckas vid avfärd (vi hade skor och skjortor som kastades, byxor och strumpor tvättades omedelbart, ingen i gruppen behövde göra detta).

Hur kollades vi ?

-       För att få lämna en zon gjordes individuell mätning av varje person i en testutrustning som visade godkänt eller ej godkänt (ingen underkändes).

-       Bussen testades på undersidan

-       Varje person hade en dosimeter, som beräknar total dos. Vi lämnade in dessa efter besöket, och man skannade in vårt pass. Skulle någon ha fått hög dos kommer denna att kontaktas via arrangören.

-       Varje grupp om 4 personer hade en egen Geiger-mätare (jag hade en) och kunde kolla varje steg man tog, om det skulle behövas.

-       Vår ordförande hade dessutom en ännu mer avancerad mätare som kollar tre lika strålningsvärden.

Ett fantastiskt arbete gjordes i Chernobyl efter haveriet !

-       Brandmän, gruvabetare, helikopterpersonal och sjukvårdare gjorde ett fantastiskt och osjälviskt arbete för att rädda vad som räddas kan, vilket faktiskt var i stort sett hela Europa. Ukraina och Belarus framförallt fick stora skador. ”Pesonerna som räddade världen” är ingen överdrift!

-       600.000 personer kallades inför att spola rent alla byggnader, byta ut jord, riva byar, mäta radioaktivitet över hela området, så man vet var det är farligt att gå (om man följer de vägar som finns och den närmaste omgivningen).

-       Lika många arbetar fortfarande i kraftverket, fast den ger ingen ström alls, bara arbetet för att bit för bit undvika framtida problem.

-       Chernobyl-olyckan sägs vara en av de största anledningarna till att Sovjetunionen föll sönder.

-       Arbetet fortsatte så att man tillsist kunde stoppa läckaget av radioaktiitet, trots att hittills uppskattningsvis 200.000 personer har dött till följd av olyckan.

Hur ser framtiden ut för Chernobyl ?

-       Den nya sarkofagen, finansierad även av USA och EU, kommer att hålla i 100 år, men den måste hålla i 30000 år som är halveringstiden!

-       Många områden i 10-kilometerszonen är fortfarande kraftigt kontaminerade, frågan är om någonsin någon kommer att kunna bo här.

-       Strålningen minskar, inte för att strålningen snabbt minskar, utan för att den gräver sig ner med en centimeter per år. Vad händer när den når grundvattnet om många år ?

-       ”Elefantfoten” den massa med oerhört strålande material som har kapslats in under den första sarkofagen och den andra, tätare EU- och USA-finansierade, vet man säkert att den inte kommer att börja aktiveras och bli svår att kontrollera ?

-       Under Sovjetunionens fall bevakades inte området, utan alla lägenheter och alla fordon plundrades och mycket material försvann. Vart tog all denna radioaktivitet vägen ?

Lite allmänna kommentarer:

-       Mycket trevlig grupp med många olika typer av människor med olika bakgrund. Det kändes bra att det fanns kärnfysiker och personer som arbetar på svenska kärnkraftverk i gruppen, dom deltog i utfärden också.

-       Lite störande att några av dessa ytterst resvana människor, vana att klara av olika miljöer och kulturer exempelvis ber buss-chauffören att låta motorn gå på tomgång, så att luftkondi-tioneringen fungerar när vi stoppar en stund, eller efter att ha fått sitt rum komma tillbaka när många fortfarande köar för att få sina rumsnycklar och högljutt kräva att personalen ska fixa hans luftkonditionering före att ge oss kvarvarande i kön, bl.a. med 90-åriga mamma, sin rumsnycklar överhuvudtaget. Dåligt!

 Sammanfattning:

-       Mycket intressant och tankeväckande resa, möte med trevliga Club100-kamrater, fantastiska guider, och inte har vi blivit mer positiva till kärnkraft inte………