MENY
Upp tidigt på morgonen, bussen väntar utanför hotellet med 44 deltagare från Sverige. Vi få geigermätare, denna visar nivån i Kiev.
Vi får instruktioner
- Absolut inte ta i något eller ta med något i naturen
- Inte stå på knä t.ex.
- Inte gå utanför gångvägar utan att mäta strålningen, som kan variera kraftigt mellan några centimeters avstånd.
0,11 mikrosievert per timme, här anses 3000 mikrosievert per år vara gränsen för vad som kan vara hälsosamt. Ska dock räkna på det bättre senare.
Vi åker två timmar innan vi kommer till den första checkpointen, den vid 30 km radie från kärnkraftverket.
Där får vi varsin dosiometer, som kommer att kollas när vi lämnar området i morgon kväll.
Vi åker vidare till staden Chernobyl, som bebos av 1500 invånare, och har lika hög / låg radioaktivitet som inne i Kiev, men då har nästn en miljon arbetare (!) städat och spolat rent alla vägar, hus och tak efter kärnkraftsolyckan.
Här hälsas vi välkomna till Chernobyl stad.
Här är en av dom få Lenin-statyerna som tidigare fanns överallt, men som städades bort under demokratiseringsprocessen.
Här åker vi förbi brandstationen i Chernobyl med en staty över personerna som räddade världen, de brandmän som till priset av sina liv började släckningsarbetet utan att veta vad de gav sig in på. Dom är verkligen värda vår respekt.
Vi inser nu att Chernobyl kunde ha ödelagt hela Europa, och riktigt än är kanske inte faran över.
Vi åker nu till en fascinerande rysk sattelitspaningsanläggning, som byggdes nära kärnkraftverket och som använde 16% av reaktor 4:s (den som havererade) kraft för att driva antennerna.
Här har naturen tagit tillbaka det som människan har byggt.
Övergångsstället-skylten har nog slutat vara viktig att ha här numera
Och en del träd ser verkligen konstiga ut, medan de flesta andra trots allt verkar friska
Sedan kommer vi till själva antennen, 500 meter lång och 150 meter hög! Det går inte att riva den, eftersom det hotar att spräcka reaktorinneslutningen i kraftverket 5 km bort!
Här har vi en tyst minut och sprider ut en del av askan av en av föreningens medlemmar, som nyligen avlidit, och som skulle varit med på resan.
Vi åker vidare mot kärnkraftverket.
Här står vi alldeles utanför det havererade reaktor 4.
Strålningen är här "endast" 0,82 millisievert, men ändå 8 gånger högre än inne i Kiev.
I byggnaden, som hela världen har bidragit med pengar till att bygga, och som beräknas hålla 100 år, jobar flera tusen personer, men numera utan att få ut en enda Watt ström!
Reaktor 5 och 6, av exakt samma typ som 4:an, höll på att byggas när katastrofen inträffade, och står fortfarande kvar i samma skick som det var när olyckan hände.
Utanför kraftverket finns fler minnesmärken över dom som gav sina liv för att rädda Europa.
Man räknar med att 100-200.000 människor förlorade livet efter katastrofen.
Vi besöker sedan ett daghem, där skogen tagit tillbaka det mesta, man ser dörren och lite leksaker här och där.
Här mäter vår trevliga guide Olga på strålningen alldeles bredvid gångstigen, och här på en fläck är strålningen 400 gånger starkare än inne i Kiev! Och det finns säkerligen tusentals sådana fläckar.
Leksakerna står kvar där de stog när trakten utrymdes
Sedan blir det mat igen, och årsmöte, när det mörknar åker vi tillbaka in i 10-kilometerszonen för att ta tåget ut ur zonen 40 minuter bort per tåg.
Det är nog sällan så här många svenskar åker detta tåg!
I kväll blir et skolagning, innan dom kastas i morgon kväll. Nu blir det några timmars sömn!
0